OM EU-MÖTET I GÖTEBORG; ETT ÖGONVITTNES BETRAKTELSE.
För första gången sedan Ådalen 1931 har polisen skjutit ner demonstranter på öppen gata. Detta är den allt överskuggande händelseni Göteborg, i Sverige och i Europa just nu. Hur kunde detta få hända? För att förstå förloppet måste vi börja i Malmö den 21 april. Därtränade polisen inför EU-mötet genom att slå mina kamrater blodiga där dom satt på gatan, obeväpnade, i en fredlig och laglig demonstration.Deras "brott" var att de enligt polisen "såg olämpliga ut". Komna till Göteborg, med föresatsen att inte låta sig misshandlas engång till, inkvarterades dom tillsammans med flera andra politiska ungdomsförbund på Hvidteldska gymnasiet. Deras avsikt var att använda yttrandefriheten. Då bestämde polisen att denna yttrandefrihet inte gällde dem utan bara de som polisen "godkänt". Och spärrade in dem bakom stålcontainrar som gisslan. I detta fängelse, i fästningen Europa, satt mina kamrater utan dom och rannsakan till de slutligen fritogs. Den dialog som myndigheterna skrutit med gällde bara vissa; demokratinvisade sig vara ett sken. I denna nyliberala skenvärld av falsk dialog, alienerade varurelationer och välregisserade politiska skådespel uppstod nu en spricka. Genom den sprickan fick man en glimt av en autentisk tillvaromed ett autentiskt liv: människor som dansade, kramades, sjöng, demonstrerade, kämpade för ett bättre samhälle och en rimligare värld.Denna dröm och denna gatufest omringades nu helt opåkallat av ridandepoliser. Detta var polisens andra och avgörande misstag, sedan gick situationen inte att rädda. Några av poliserna, det ser vi på fotona,kastade gatsten (!). Makten talade; demonstranterna svarade. Jag tänker inte fälla några krokodiltårar över Macdonaldsskyltfönster. "Vad är ett krossat bankfönster mot ett skövlat folkhem?" frågar Mikael Wiehe. Jag tänker inte heller försvara något personvåld.Och jag tänker framförallt inte tolerera att svenska poliser skjuter ungdomar, tillika regeringens EU-kritker. "Fascister" säger Göran Persson i TV, efter att ha gullat med dödsstraffsfantasten och miljöfienden Bush. Jo tack, vi vet vilka som är fascister. Vi vet vilka,och vi vet att vi EU-kritiker och frihetliga antikapitalister är fler och starkare än de rikas union. I fredags deltog jag tillsammans med 25 000 kamrater i den väldigaste och fredligaste demonstrationen sedan Vietnamkrigets dagar. Den gick från det underbara radikala folklivet på Järntorget till den stålande solbelysta Götaplatsen. Detta var vad jag gjorde i Göteborg, och jag känner inte igen mig i den borgerliga pressens blodtörstiga löpsedlar. Om vi hade haft en folkomröstning om Sveriges EU-medlemskap i dag hade resultatet blivit ett klart Nej. Detta slipper Persson diskutera just nu, men detta och inget annat är det svek som ligger bakom raseriet. Folket kan välja bort sina politiker, men politikerna kan inte välja bort sitt folk. Och om ni lämnar folket helt utanför, eller skjuter på dem med pistol, så kommer revolutionen som ett brev på posten, sanna mina ord.

Staffan Jacobson
författare & fil.dr