Vid 21 tiden den 20/11-09 ockuperades ett hus i centrala Lund av nätverket Hardqueer. (TT) Vid skrivande stund (efter midnatt) har tyvärr alla aktivister som strömmat till huset blivit avhysta med hot om att bli misstänkta för de vanliga ursäkterna som olaga intrång och avsaknad av bakreflex på cykel.
En person har fått följa med in till stationen för att kunna bevisa att personen är den person som den utger sig för att vara och att identiteten håller i sig under några timmar. 15 stycken är misstänkta grovt olaga intrång.
Nedan följer text hämtad från ockupantscenen.se
Välkommen till Normlösa – ett queert aktivitesthus mitt i Lund. Hardqueers nyårslöfte har nu blivit verklighet, i förtid!
Lund 2009. En stad med 100 000 invånare, noll aktivitetshus, noll bostäder, noll queer spaces. Men likväl: x antal tomma hus.
Texten är tidigare publicerad på http://oqupation.blogspot.com/
Lund, om vi ska tro turistbroschyrerna: ”ideernas stad”; ett kulturellt centrum; sedan århundraden tillbaka en populär mötesplats och en plats för människor att komma samman.
Jovisst, men ändå återstår frågan om vart vi queers* skall ta vägen någonstans? Vi som gör upp med fasta normer och kategorier, som tycker att det heteronormativa livet är alltför långtråkigt, och som därför tänker oss ett helt samhälle bortom normen – vart skall vi träffas någonstans? Lund vore en mycket vackrare om vi målade staden i regnbågsfärgerna, inte behövde våndas i valet mellan herr- och damtoaletten på kaféet, vart skall vi ta vägen någonstans?
Svar: till Normlösa – ett queert hus mitt i Lund.
Det vi alla har längtat efter har nämligen blivit verklighet.
Äntligen, en mötesplats i två våningar av oss, för oss och en helt ny plats att samlas på. Ett rosa hus, både till sin färg och innehåll. Undervåningen rymmer ett aktivitetshus och övervåningen fungerar som bostäder. Ja Normlösa är helt enkelt ett queer space dit alla är välkomna. Kom som du är, eller som någon annan, och ta med dig dina mammor. Men lämna plånboken, normerna och fördomarna hemma.
För är det någonting Lund saknar så är det bostäder, och bostäder där vi som bor där själva bestämmer vad som sker, vad för regler som gäller och det utifrån ett kontrakt som är vårt eget, solidaritetenskontrakt *. Bara vi sätter gränsen för vad som är möjligt, roligt och vackert.
Normlösa överbryggar gapet mellan Lunds studenter och Lundabor som inte studerar, mellan gamla och unga, mellan queers och gubbs på gränsen. Och: skapar en plats där alkohol inte är nödvändigt för att umgås. Normlösa är platsen där den första frågan som ställs inte är: hej, vad studerar du? Utan: hej, vem är du, idag?
På internet skapar människor plattformar och forum för att komma samman, på sina egna villkor. Nu är det så sant som sagt att ta steget ut i den fysiska världen och skapa en motsvarande plats mitt i Lund. Normlösa är precis som ditt favoritforum, en stor (soja)gräddbakelse med ett sött körsbär på toppen.
Kom hit och rita din egen utopi. Inred ditt eget krypin. Lyssna på ett seminarium, eller håll i ett eget. Bjud in grannarna, din arbetsgivare, tidningsutdelare, professor eller falafel-bagare(annat ord). Passage. Släpp ut din vision ur garderoben.
För om skall lund vara den dans på rosor som turistbroschyrerna beskriver; leva upp till den berättelse som staden berättar om sig själv; ge skäl för sitt namn idéernas stad, ja då måste vi som bor här dra vårt strå till (den färglada) stacken, lägga den rosa manken till, sparka igång den queera rörelsen i Lund. Potentialen finns, idéerna finns, viljan finns och viktigast av allt: du finns.
Kom och gör Sveriges första queera ockupation med oss. Hardqueer har blivit med hus och där finns det gott om plats!
* med normlösa menar vi ett samhälle där vi ständigt ifrågasätter och kritiserar förtryckande och oreflekterade normer och normativitet. Det innebär inte att alla normer är dåliga per definition, tex normen att inte döda, förstås.
* med solidaritet menar vi: av var och en efter förmåga åt var och en efter behov.
Vi måste få ändan ur vagnen illa kvickt och dra vårt strå till den färgglada stacken, det är dags att sparka igång den queera revolutionen. Så skynda dig, för vagnen avgår snart och den går raka vägen mot Normlösa.
Vad är det offentliga rummet till för?
Finns det offentliga rummet? Eller håller det allt mer på att övergå till ett privatiserat rum där de med mest pengar har flest möjligheter att uttrycka sig och bedriva sin verksamhet? Om du frågar oss så krymper det offentliga sfären mer och mer medan det privata breder ut sig till (o)takten av en odemokratisk orkester och normernas slagverk. Detta ser vi i reklamen, som visar upp heteronormen in your face all over the place. Reklam som ingen av oss har bett om, men som ändå fyller det offentliga utrymmet med konsumtionshets, lookistiska budskap om att utseende är viktigt, viktigast, och heteronormativa livsstils- och utseendeideal. Dessutom härjar nu gentrifieringen som driver upp hyrorna i attraktiva bostadsområden och bidrar till att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter snabbare än lundaspexarna drar ett fantasilöst normativt skämt. Personer med mindre pengar får allt svårare att hitta områden där de överhuvud taget har råd att bo på. Av denna anledning har vi valt att ockupera ett hus vid Botulfsplatsen i
Lund, en plats som moderaterna i kommunen pekat ut som gentrifieringens nästa offer.
Hardqueer vill ha plats i det offentliga och det har vi jobbat med på ett brett plan. För oss är det offentliga rummet en plats där möjligheten att uttrycka sig inte regleras av hur mycket pengar en har, en plats där viktiga demokratiska samtal, aktiviteter och uttryck måste få formas. Därför vill vi återta det från storföretagen och det vita heteronormativa och manligt präglade tolkningsföreträdet i staden där samhällsklass betyder allt. Vi menar att det är viktigt att både samtala, diskutera varför en utför sina aktioner, och agera genom konkreta motståndshandlingar. Tillsammans har vi dansat och marscherat genom staden, ropat och sjungit Nu Tar Vi Natten Tillbaka. Vi har tagit över ett parisehjul med regnbågsflaggor och skanderat we’re here, we’re queer and so are some of you och pekat ut över hela staden. Under parollen ?ned min fallosofin? har vi klätt upp statygubbarna i Lundagård i läppstift och klänningar och klistrat upp bilder på våra queerfeministiska favoriter och föregångare: Emma Goldman, Gayatri Spivak, Angela Davis, Judith Butler och Simone de Beauvoir m.fl. Vem har bestämt att statyer endast reses för män? I vår vision om det offentliga utrymmet finns plats för kreativa konstnärliga färgsprakande uttryck från alla människor, inte bara för de som har makten. Det offentliga rummet ska tillhöra oss alla och vara anti-auktoritärt. Därför ska alla få tilliten att nyttja och utforma vårt offentliga rum; med respekt, hänsyn och solidaritet som konstnärliga ledord. Vill du resa en staty över Emma Goldman på Botulfsplatsen? Gört! Vill du förbättra H&M:s underklädeskampanj med genderbending queer underwear under slagorden Fuck Your Gender? Gört!
Det är enligt dessa principer som Hardqueer nu har ockuperat ett hus, för att använda som bostäder och aktivitetshus, istället för att söka projektpengar från kommunen, som ändå kan dras in om verksamheten anses vara för radikalt. Vi har valt att arbeta underifrån, ta saken i queera hander och skapa verksamheter och en mötesplats som varken styrs av pengar eller normer. För oss är det självklart att tomma hus är allas hus, att det offentliga rummet är allas rum och att platser där vi får skapa en utopi är något som behövs om vi en dag ska kunna skapa ett helt samhälle där normkritiken och friheten flyter genom vårt blod och där solidariteten bultar i våra hjärtan.
Vårt ideologiska kompass
Att ockupera ett hus anses vara en olaglig handling, men vi låter inte vårt agerande styras av lagarna, istället låter vi solidaritets- och rättvisepatoset utgöra vårt levnadskompass. Samma sak gäller vår normkritik och egentligen kan det sättas likhetstecken mellan lagar och normer. Normer är informella och brott mot normer ger informella bestraffningar. Lagarna är formella och lagbrott ger formella bestraffningar. Likt normer är lagar kulturellt betingade och därför är det viktigt att ha en ifrågasättande inställning till dem. Lagen är inte sanningen och om suffragetterna som kämpade för kvinnors rösträtt eller Rosa Parks inte haft den inställningen skulle vårt samhälle varit betydligt mindre rättvist idag. Vid politiskt progressiva brott mot rådande lagar eller normer bör vi komma ihåg att all utveckling inom social rättvisa börjar som just det, en kamp och ett brott, mot normen, mot lagen.
Vår framtidsvision kräver en medvetenhet kring normer. Queerrörelsen tar avstamp i att den fria viljan inte alls är särskilt fri, när det finns strukturer, maktordningar och förtryckande normer med i spelet. Vi menar att den queera normkritiken och den materiella rättvise-kampen är förenliga och nödvändiga för varandra. Att bryta mot köns- och sexualitetsnormerna i dagens samhälle innebär hårda bestraffningar, det finns en anledning till att transpersoner i Indien är längst ned i kastsystemet. Drag, trans och qenderqueera-attribut och beteenden är viktiga delar av revolutionen. För oss är queerkampen och den anarkistiska kampen slida vid slida och tillsamans bör dom hjälpas åt. Queerkampen handlar, precis som den anarkistiska kampen, om att ifrågasätta rådande sanningar och bygga upp ett samhälle som baseras på människans förmåga att agera solidariskt och kombinera rättvisa med frihet under ansvar. Genom husockupationen gör vi utrymme för en anarkoqueerfeministisk-kamp där vi kritiserar den privata äganderätten och skapar en egen normkritisk plats. Den anarkistiska kampen måste bli mer queer och den queera kampen måste bli mer anarkistisk.
Queerkampen är en nyskapande, nödvändig, normkritisk vitamininjektion i en vänsterrörelse som annars riskerar att skapa likriktning. Queerteori uppluckrar gamla sanningar och öppnar upp för nya kampmetoder. Mer glädje, mer färg och insikten om att det inte bara finns ett recept på förändring och visioner. Utan ständig normkritik riskerar våra visioner att skapa nya auktoriteter istället för färgglad frihetlig rättvisa. En vision får aldrig vila i en stagnation, utan snarare en process där vi ständigt är vaksamma och kritiska mot normer. Detta krävs för att ett anti-auktoritärt och rättvist samhällsbygge inte ska utvecklas ifrån sina grundprinciper.
Queerkampen har också en materiell aspekt som många glömmer bort. Exempelvis visar undersökningar att homosexuella män tjänar betydligt mindre än heterosexuella män (en kan dock fråga sig om någon kan vara
100 procent hetero eller homo?). När det gäller bostäder är de flesta anpassade efter tvåsamma sambopar och kärnfamiljer. Men framförallt sätter queerkampen regnbågsfärgade käppar i storföretagens marknadsföringsarbete. Storföretagen profiterar på enkelheten i tvåköns- och tvågenusuppdelningen. Hur ska storföretagen målgruppsanpassa sin marknadsföring i en normfri värld? Queerörelsens normkritik är reklammakarnas rosa, röda, lila, svarta färgesprakande fluffiga mardröm.
Hardqueer vill starta ett anarkoqueerfeministiskt kärlekskrig. En färgbomb bestående av ilska, kärlek och glädje. Det är vår fasta övertygelse att en armé av älskare inte kan förlora. Idag tog vi över ett hus, imorgon världen.
