“Den här boken är ett resultat av de stadsdelskamper som samordnades under mars månad 2010. Förbundet Allt Åt Alla tillsammans med andra grupper och individer samlades då i tre olika städer; Göteborg, Malmö och Stockholm. För att tillsammans lyfta fokus och sätta agendan för hur våra städer ser ut och hur vi vill att de skall se ut. De gemensamma målet: en stad som är till för dess invånare.

Texterna kretsar kring de frågor som diskuterades eller kring de konkreta aktioner som ägde rum. Under veckan ockuperades det, hölls lokala sociala rådslag, flygbladsutdelningar, stadsdelsvandringar, film, musik, föredrag och diskussioner, för att nämna lite av allt det som skedde. Dra lärdomar av boken och utnyttja den så river vi stadens murar tillsammans!”

UP magazine nr.42  - 65:-
The Angry Brigade (DVD)  - 150:-
Sätta färg på staden (gatukonstbok m. färgbilder) – 300:-
Subway World (tåggraffitibok med färgbilder) – 300:-
Cholo Graffiti – 150:-
Stylefile magazine nr.32 – 65:-

Ni har sett dom förut, dessa trista överlöpare, älskade av borgarna men i tysthet föraktade av vänstern. Dom kan heta Göran Skytte, Håkan Arvidsson, Mauricio Rojas, Göran Rosenberg eller något annat, men det dom har gemensamt är en u-sväng borgare-socialist-borgare. Därför är dom dömda att ständigt spotta på sina ungdomsår och på 68-rörelsen. På det viset tror dom sig rättfärdiga att dom valt den breda, bekväma vägen in i nyliberalism och respektabilitet, ibland med (v) eller (s) som mellanstationer. Viker man sig baklänges blir man lätt en platt figur. Dom förtjänar egentligen ingen uppmärksamhet utan mer en barmhärtig tystnad, och är trots allt inte så många som Sydsvenskan vill tro.

Intressantare då är dom som stått på sig hela tiden. Detta kan man göra på olika sätt. Man kan ha fel i 80 år som Jan Myrdal eller man kan ha rätt utan att anpassa sig som Joe Hill, Anton Nilson och Nisse Lätt. En naturlig reflektion här är att det förefaller som om en anarkistisk övertygelse bottnar och håller bättre, både för tidens tand och för den egna moralen, än vad någon av de stalinistiska varianterna gör. En gång anarkist alltid anarkist och du är ständigt modern, såväl under Majrevolten 1968 som under Ockupationsfestivalen 2009. Du slipper dessutom sörja över ledarskiktet i Sovjet eller Kina utan kan se framtiden an med viss tillförsikt – den kommer att bli frihetligt socialistisk eller inte alls. Det finns utan tvivel många mörka moln men också orsak till optimism, som utvecklingen i Latinamerika exempelvis. Det Stundande Upproret är på väg också i vår del av världen.

Att stå på sig var det. Om du inte står på dig så gör någon annan det. Jag har just läst igenom Abel Paz’ enorma och definitiva biografi över Buenaventura Durruti; den är på 800 sidor så den har hållit mig sysselsatt under hela min sommarvistelse på Västkusten. Jag inhandlade den på Anarkistiska Bokmässan i Stockholm av en kvinna från det legendariska engelska förlaget AK Press. Durruti är en av anarkismens viktigaste hjältar men kanske inte den mest välkände, anarkismens motsvarighet till Che Guevara fast betydligt mer demokratisk; en bättre jämförelse är Nestor Makhno men med större självkontroll. Hans-Magnus Enzensberger har tidigare utgett en biografi översatt till svenska 1973, en kåserande bok byggd på intervjuer och anekdoter. Detta är ett mer helgjutet verk. Paz skriver sakligt och dokumentärt och ägnar stort utrymme åt den politiska kontexten. I minsta detalj får vi följa inte bara Durrutis alltför korta levnad utan också de intrikata förvecklingarna under uppladdningen till Spanska Revolutionen 1936-39, en epok som kom så nära ett klasslöst samhälle som någonting överhuvudtaget gjort i modern tid.

Buenaventura Durruti föddes i Leon i norra Spanien 1896. Som fjortonåring gick han i lära som mekaniker och kom samtidigt i kontakt med anarkismen, den lära som Michail Bakunin via sin utsände Giuseppi Fanelli hade introducerat i Spaniens bergsbyar, och som välkomnades av den spanska arbetar- och bondeklassen som levde under miserabla förhållanden. 1917 deltog han i den stora järnvägsstrejken. Han bildade affinitetsgruppen Los Solidarios till försvar mot högerregimens pistoleros, och tillbringade sedan flera år i landsflykt. I Paris diskuterade han guerillastrategi med Makhno och finansierade sen den anarkistiska rörelsen med bankrån på en äventyrlig odyssé genom Latinamerika. Durruti, Ascaso och Oliver blev vänner för livet, och tillbaka i Spanien fick dom nyckelroller i CNT och FAI. 1934 exploderade revolutionen i Asturien, där gruvarbetare bekämpade militären med dynamit. Detta var upptakten, 1936 var det Kataloniens tur, och nu började två miljoner anarkister omvandla hela samhället: industri och jordbruk kollektiviserades, privat egendom avskaffades, rådsdemokrati infördes och det mesta var gratis. Durrutikolonnen drog från by till by, jagade bort kapitalisterna, byråkraterna och prästerna och lämnade byborna att själva förvalta sin frihet. Durruti hade aldrig någon titel eller avskild makt, han tackade nej till alla ministerposter, såg sig som en milisman bland andra och behandlade alla lika, även kvinnorna. Francos militärkupp misslyckades till en början, Durrutikolonnen försvarade Barcelona och Madrid framgångsrikt och beredde sig på att inta Zaragoza.

När Durruti stupade i strider i Madrid vände stridslyckan; Europa vågade inte ingripa till demokratins försvar, mot sig hade den tvehågsna Republiken både Franco, Hitler, Mussolini, Salazar och på många sätt även Stalin, som inte ville veta av någon revolution i Spanien men gärna såg en framtida vasallstat. I utbyte mot undermåliga vapen – och en ofantlig massa kontrarevolutionära GRU-agenter —skickades hela spanska guldreserven till Moskva. Utan vapen var kriget förlorat. Durruti slapp uppleva detta; han fick leva under den mest heroiska perioden. ”Vi bär en ny värld här i våra hjärtan. Den världen växer för varje minut”. Efter 40 års fascistdiktatur finns fortfarande CNT kvar, och anarkismen är idag en bred internationell rörelse. Buenaventura Durruti var som en eldslåga. Någon personkult har han aldrig varit föremål för, men som personligt föredöme överträffar han ändå de flesta.

Abel Paz’ biografi är ett lysande exempel på kritisk, noggrann och systematisk historieforskning. Varenda detalj är grundligt belagd, och finns det flera versioner av en händelse utreder han dem och drar sedan slutsatser. Boken rekommenderas till alla som vill veta mer om detta avgörande skede i andra världskrigets inledning.

- Staffan Jacobson

Spansk afton på India!

Fredag 6/8 c.a 19-21 visar vi två filmer om Spanska Revolutionen. Först spelfilmen Juegos de Guerra som också heter Libertarias i sin engelska version. Den handlar om tre kvinnor i Mujeres Libres och deras öden. Mycket dramatisk och känslosam, varning för en del blod i slutet. En kort paus, och därefter “Living

Utopia” som är en dokumentär med intervjuer, mycket peppande. Man ska helst se båda filmerna, och om det inte blir för sent kan vi samtala om dom efteråt. Välkomna !

Anarkism, inbördeskrig och revolution. Vad mer kan man begära en tidig fredagkväll?

Vad händer när staden förvandlas till en handelsvara och allt som inte ökar marknadsvärdet trycks ut ur centrum? Vad händer när de som bor i staden inte längre nöjer sig med att leva i ett monopolspel utan börjar göra motstånd?

Under två kvällar i Malmö och Lund kommer Jonas från den utomparlamentariska vänstergruppen Avanti att berätta om nätverket Recht auf Stadts kamp för att bevara Hamburg som en plats där inte bara de rikafår plats.

Först ut att husera föredraget är Malmö och bokkaféet Amaltea på Kristianstagatan följt av Lund och Bokkafé India Däck på Stora Algatan.

Lund: Fredagen den 30/7 kl 17.00 på Bokkafé India Däck
Malmö: Torsdagen den 29/7 kl 19.00 på Bokkafé Amaltea

Han kallar sig själv för “photograffeur”. han målar art murals och fotograferar sedan sina målningar på ett artistiskt sätt.

Här är en länk till hans flickr konto.

Här är en intervju som den annars tvivelaktiga tidningen the guardian (the observer) har gjort.

Emma tog gärna ett tag med spackelspateln i sina dagar,  och vi på India Däck vill inte vara sämre.

Hela vecka 29 har vi stängt  för vår årliga renoveringsvecka.

Då vi arbetar hårt för att göra vårt café ännu bättre.

Vill du hjälpa till? Skicka ett mail till; mot@indiadack.net eller bara kom förbi!

India Däck Crew /  Renoveringsgruppen

Måndagen den 12:e och åtminstone tre måndagar därefter kommer vi läsa Det stundande upproret på India Däck i Lund. Den första träffen lägger vi upp hur vi ska läsa den och planerar, och diskuterar sedan fram till cirkel två (dvs. förordet av DSU själva, Bo Cavefors förord och cirkel ett). Det hela börjar kl 18 och bör ta ungefär 1.5 h per gång.

Inga förkunskaper behövs och vi kan själva lägga upp hur vi vill organisera cirkeln och vad vi vill fokusera på. Man behöver inte heller ha läst texterna innan cirkeln (än mer så för första träffen) nödvändigtvis då vi brukar använda dem som en utgångspunkt för att diskutera konkreta konflikter och strategier i vår omvärld.

Boken kan köpas på Ad Libris eller än hellre på India Däck för 55 kr (alltså 15 kr mindre än på Ad Libris), eller läsas online på engelska här: http://tarnac9.wordpress.com/texts/t…-insurrection/

India Däck ligger på Stora Ahlgatan 4, bakom Kulturen. http://www.indiadack.net/

Väl mött!

För övrigt har India renoveringsstängt den andra måndagen av träffarna. Då möts vi utanför caféet och går sedan till någon trevlig park och läser där, samma tid och samma plats förutom att vi rör oss vidare alltså. ”